dengamleoch

Varje jul läser man nostalgisentimentala krönikor skrivna av bajsnödiga journalister där alla barns ögon beskrivs som att de "tindrar". Jag har min egen syn på fenomenet:

Jag föreställer mig alltid små osnutna ungar med näsorna upptryckta mot fönstret, stirrandes ut mot en öde parkeringsplats där tomten kanske kommer att parkera sin släde, beroende på hur mycket glögg far har bälgat i sig. Ungarnas ögon glänser och reflekterar ljuset från den öde parkeringsplatsens gatlyktor.

Men tillslut glänser inte ungarnas ögon utan ungarnas tårar. De har insett att Jultomten inte kommer, Jultomten finns inte.

Han sitter i fåtöljen och stirrar allt djupare i glöggen istället.

|