"På bloggen"
Alla hatar det, alla, fucking, hatar det.
"Jag skrev om dig på min blogg!"
"Men jag nämnde dig på min blogg!"
"Men det var ju dig jag menade på min blogg!"
"Men vafan jag skrev det ju på min blogg?"
"Jag bjöd visst dig jag sa på min blogg att alla fick komma"
"Du har inte kommenterar inlägget om dig på min blogg"
Nej, det har jag inte, för jag läser inte din blogg.
Jag kommer förmodligen att läsa det efter att du sagt åt mig, men inte mer än så. Tyvärr... Får jag inte länken bokstavligt talat uppkörd i ansiktet, så kommer jag aldrig att gå in på din blogg.
-
Men fan, värre är när man vill bli omnämnd på en bloggfan, men så blir man inte det. Frågan är om inte det är värre. Typ som när någon skriver om sin helg och väljer att skriva om en kompis de träffade på tunnelbanan istället för att ens nämna att de spenderat hela helgen med dig eller gänget, gänget du ingår i?
Ja det är nog tamejfan värre.
But I wouldn't know... Jag läser inte nån blogg.
Det här är nu skitjobbigt, för du har ingen aning om ifall jag faktiskt menar dig eller någon helt annan. Du har ingen aning, men hoppas att det svider!
-
Det är liksom, när man väl har något så saknar man det aldrig. Och det som man aldrig haft kan man heller inte sakna.
Två goda exempel är nog strumpor och en viss flicka i en viss klass som råkar vara min klass.
1. Tänk dig, du saknar ju aldrig dina strumpor så länge de ligger där i din byrålåda. Men när du ska stoppa dina fossingar i ett par dojjor utan ett mjuk hinna av bommull kring foten och sedan gå i 20 min till tunnelbanan, ja då fan kommer du ge mycket för ett par strumpor!
2. Denna flicka i denna klass har aldrig haft sex. men hon påstår att hon är bäst i denna klass på att hantera sexabstinens då hon helt enkelt, I quote: "Jag saknar faktiskt inte sex, klarar mig bra utan det"
-
HUR I HELVETE VET DU DET?! HUR. I. HELVETE. VET. DU. DET?!?!
Fyfan vad jag h____r dig.
-
Jag har ingen aning om vart detta blogginlägg tog vägen.
Förlåt.
Kram<3
:
"Jag skrev om dig på min blogg!"
"Men jag nämnde dig på min blogg!"
"Men det var ju dig jag menade på min blogg!"
"Men vafan jag skrev det ju på min blogg?"
"Jag bjöd visst dig jag sa på min blogg att alla fick komma"
"Du har inte kommenterar inlägget om dig på min blogg"
Nej, det har jag inte, för jag läser inte din blogg.
Jag kommer förmodligen att läsa det efter att du sagt åt mig, men inte mer än så. Tyvärr... Får jag inte länken bokstavligt talat uppkörd i ansiktet, så kommer jag aldrig att gå in på din blogg.
-
Men fan, värre är när man vill bli omnämnd på en bloggfan, men så blir man inte det. Frågan är om inte det är värre. Typ som när någon skriver om sin helg och väljer att skriva om en kompis de träffade på tunnelbanan istället för att ens nämna att de spenderat hela helgen med dig eller gänget, gänget du ingår i?
Ja det är nog tamejfan värre.
But I wouldn't know... Jag läser inte nån blogg.
Det här är nu skitjobbigt, för du har ingen aning om ifall jag faktiskt menar dig eller någon helt annan. Du har ingen aning, men hoppas att det svider!
-
Det är liksom, när man väl har något så saknar man det aldrig. Och det som man aldrig haft kan man heller inte sakna.
Två goda exempel är nog strumpor och en viss flicka i en viss klass som råkar vara min klass.
1. Tänk dig, du saknar ju aldrig dina strumpor så länge de ligger där i din byrålåda. Men när du ska stoppa dina fossingar i ett par dojjor utan ett mjuk hinna av bommull kring foten och sedan gå i 20 min till tunnelbanan, ja då fan kommer du ge mycket för ett par strumpor!
2. Denna flicka i denna klass har aldrig haft sex. men hon påstår att hon är bäst i denna klass på att hantera sexabstinens då hon helt enkelt, I quote: "Jag saknar faktiskt inte sex, klarar mig bra utan det"
-
HUR I HELVETE VET DU DET?! HUR. I. HELVETE. VET. DU. DET?!?!
Fyfan vad jag h____r dig.
-
Jag har ingen aning om vart detta blogginlägg tog vägen.
Förlåt.
Kram<3
:
Kommentarer
Trackback
