dengamleoch

Tänk dig att du går i en uppförsbacke. Det är inte vilken uppförsbacke som helst, utan det är en brant jäkel. Du har inga skor på dig, du är barfota och vägen är grusig med sådant äckligt grus som fastnar i hälen och trycks in i hälen när du sätter ned foten. Ni vet vilken sorts grus det är, den mest ondskefulla och jävliga sorten.

Så du går i uppförsbacken, du har grus i hälarna. Och sen så snöar det. Inte de romantiska, stora, mjuka flingorna, nejnej. Detta är Kvart-över-fyra-på-Hornsgatan-och-du-missade-just-bussen-och-din-flickvän-gjorde-just-slut-med-dig-snö, små vassa flingor som biter i huden, små vassa flingor som söker sig in i skarven mellan jacka och halsduk, det är ungefär som om Satan bodde i varje liten snöflinga som kastar sig emot dig i hopp om att rubba din mentala hälsa.
Så du går i backen, barfota, med grus i hälarna och snö i ansiktet. Men inte räcker det här, ånej. Ånej, så trevligt är det inte, vad tror du att detta är? Ett kafferep? Nej välkommen till Helvetets småkyliga förstuga...

Så när ni trodde att det inte kunde bli värre. Då kommer en hel pluton med skitiga, snoriga, högljudda, obstinata, ofrånkomliga småbarn som sjunger Spice Girls för fulla muggar. Men som alltid så kan de bara två meningar av vilka de bara kan hälften av orden. Så du har en smärre armé småbarn som låtsassjunger (vrålar) Spice Girls i dina öron.

Bakom dig så ser du den vackra varma famnen och den mjuka sommarängen som du lämnade bakom dig för denna helvetiska bergsbestigning. När du vänder dig om igen så ser du hur dina drömmars flicka vänder sig om och kysser någon annan, du ser hur blommorna vissnar och dör, du har ej längre något att återvända till. Så du stretar vidare.

Nä du äntligen nått toppen, du är på gränsen till utdraget, smärtsamt självmord så ser du din belöning, där, på toppen av berget, efter alla dina motgångar, i en ensam solstråle, står ett paket utgången mjölk.

Hur känns det?

;